Where’s your cardio, hero?

I have ran millions of miles in video games.  I have also ran many miles in real life and I know that I can run for a solid hour before I get completely gassed out. However, I do not believe a vast majority of video game developers have ever ran in their lives.

Currently I am about to finish Alan Wake, expect a review later today or tomorrow, but what bothers me about that game (and so many more as well) is his extremely pathetic flat-out ridiculous conditioning. Wake can sprint for roughly seven seconds before he is completely dead tired and need to stop. Seven seconds. And this is when he only carries a flashlight with him. What where the crazy Finnish people thinking when they put that in? Do they believe that a male in good physical shape in his 30:s only can sprint for seven seconds? Does that sound realistic? I think that a 200 kg McDonald’s for life fatty can sprint for more than that if it really tries and is rewarded with curly fries.

Are all decisions regarding cardio in games this idiotic like in Alan Wake? Of course not. In Silent Hill 3, we have the lovely woman Heather. She can sprint forever. Well, I do not know about forever, but for over a good solid 10 minutes at least. Should Alan Wake retire from video games considering a woman can outrun him by a tremendous percentage? Most likely, or he should live in the gym every single day until/if Alan Wake 2 is released. But Wake is not the only pathetic male in terms of running in video games. Take the highly popular Call of Duty franchise where you play as special marine forces and military forces.  They can also only sprint for about seven seconds. It is definitely less than 10 seconds. These are highly trained government elite soldiers and you are telling me that my cat can stand on two legs longer than these men can run? Is that a joke or what? Sure, they are carrying heavy artillery and ammunition, but they have been trained for it for several months, sometimes years.

So what is my point with this entry? Well, it is totally badmouth every single developer that has a sprinting time for less than 5 minutes. Unless the game is for like Rufus from Street Fighter IV. You people should be ashamed of yourself’s for your poor decisions to implement fake and unrealistic cardio for fit men in video games. Go to a gym and do your homework on running before trying to make a game. That is all.

He may look badass, but his conditioning is absolutely pathetic. You can officially feel good about your running abilities. You out-run elite-trained U.S. Army soldiers.

Glöm Reach

Bungie och Microsoft marknadsför Halo: Reach med sloganen “Remember Reach” och efter att ha klarat det så kan jag rekommendera det motsatta: glöm Reach.

Jag ska vara ärlig. Jag gillade inte Halo: Combat Evolved. Halo 2 var inte speciellt grymt det heller. Halo 3 var mästerligt tackvare multiplayern men annars var det inget direkt imponerande per se och det erbjöd fyra spelare i co-op det enda verkligen grymma liksom. Annars så är det bara som Halo 2 fast i HD. ODST var ett handikappat Halo 2 i HD och Reach känns precis som Halo 2 i HD, igen.

Bungie kan alltså inte det här med grafik. Inte för fem öre. Halo 2 var otroligt snyggt på sin tid, visst, men kan inte köra med samma motor i sex år och tro att jag ska bli imponerad, det fungerar inte. Tvärtom om, faktiskt. Det skadar spelet otroligt mycket. Och det är inte bara grafiken som känns trist i Reach, utan även faktum att Master Chief inte är med, samt att det är samma fiender och banor vi har skjutit på flera gånger.

Givetvis bjuder Halo: Reach på nyheter. Det finns ju nya kartor, förbättrat online-läge,  rymdstrider etc, men det känns redan urgammalt från första sekunden. Jag tvekade på att köpa Reach eftersom att ODST var så otroligt dåligt spel och att Halo 3 (eller Halo 2 i HD som det borde heta) har blivit tråkigt nu efter så många år, men på grund av det superlåga priset så köpte jag det ändå och nu ångrar jag mig faktiskt. Det är inte värt pengarna.

Musiken i Reach är givetvis helt spektakulär, precis som i alla andra Halo-spelen. Det är något som läggs inte bra samt att jag spelade det på det grymmaste surroundsystemet som finns i princip, och det skadade ju inte spelets ljudbetyg direkt heller, men precis allt annat är “Been there, done that!” och det är absolut inte acceptabelt på vad som ska vara Microsofts absoluta dräpartitel för detta år. Det är faktiskt skandal.

Slutet i spelet är också bland det överlägset sämsta jag någonsin sett. Var ej rädd, kommer ej att spoila något, men det är sämst. I’ll leave it at that. Med såhär många brister och bara egentligen en riktigt stark komponent kan jag inte ge spelet ett godkänt betyg eller en köprekommendation för att ett spel av denna kaliber ska leverera så mycket mer och vara så mycket bättre på precis alla sätt och vis.

Det är andra gången vi har ett Halo-spel utan Chief och det är också det andra spelet i rad som jag ger under godkänt. Halo 3 var grymt på sin tid trots grafikmissen, och det är något man kunde förlåta år 2007 liksom med tanke på allt annat som kom med spelet och så vidare. Men år 2010 ska fasiken Bungie lägga ner mer tid och göra ett betydligt bättre spel än vad detta blev.

Några grymma moment i Reach kan inte rädda spelet, eller planten för den delen.

Kom ihåg Reach

Nu sådär efter ett tag med Halo: Reach så har jag faktiskt börjat att tröttna, igen. Det känns alldeles för bekant i och med gammal grafik som man såg i Halo 2, fast nu är den bara högupplöst, och sedan känns konsol-FPS generellt sega efter att ha spenderat flera timmar med Team Fortress 2 på PC senaste dagarna.

Det ser alltså inte ut som att jag ens kommer att orka klara kampanjen i Reach, även om den började betydligt bättre än Halo 3 och ODST. Det är något med PC för mig, den plattformen vinner alltid över konsol och har alltid gjort det för mig. Finns ett underhållande spel på den så är det oftast så pass starkt att konsolvärlden inte har något att säga till om saken, inte ens Microsofts största titel för i år.

Trots att Team Fortress 2 är tre år äldre än Reach känns det flera år nyare.

Önskelista för TGS

Tokyo Game Show drar igång snart och givetvis har jag en (realistisk) lista över vad jag hoppas kommer att utannonseras:

Devil May Cry 5

Att få spela som Nero eller Dante igen vore inte helt fel, speciellt inte med ännu bättre grafik och bossar. Dock denna gång kan vi väl skippa backtracking som bestod av kraftiga 50% av hela spelet. Jag ser gärna att Dante tar över huvudrollen igen med sin störtsköna attityd, men jag hade inte klagat det minsta om det blir Nero som tar huvudrollen själv heller – jag gillar båda. Något jag också gärna ser är co-op och ett onlineläge i form av deathmatch eller liknande, det vore för häftigt. Mer third-person åt folket!

Resident Evil 6

Ge mig långsamma zombies. Ge mig T-virus. Ge mig mörka korridorer och källare. Ge mig klassiska Resident Evil-känslan som i Resident Evil 1-3 fast släng in co-op och ett onlineläge som i Resident Evil 5 och jag är helt tillfredsställd. Folk klagade på co-op i Resident Evil 5 och tyckte att den “förstörde” men jag håller verkligen inte med. Utan co-op hade jag givit Resident Evil 5 ett ytterst mediokert betyg, och nu istället på grund av co-open fick det 10/10 för jag hade så otroligt kul med det. Jag vill alltså att serien ska tillbaka till sina rötter men behålla lite nytt från Resident Evil 5. Det blir en perfekt kombo.

Soulcalibur V

Fighting-genren är het just nu. Tacka Street Fighter IV som tog en död genre och gjorde den till stekhet. Vi har Tekken X Street Fighter, Street Fighter X Tekken, Mortal Kombat, Marvel vs. Capcom 3, och BlazBlue 2 kommandes och jag vill gärna se ett Soulcalibur V. Då kommer 2011 att bli ett helt galet episkt spelår för fightingfans som mig själv. Fighting är det enda sättet att verkligen visa vad man går för och det är ju då extrakul när det kommer bra spel i genren som det verkar göra nu. Det enda jag saknar som sagt är ett nytt Soulcalibur för fyran var så otroligt bra för att komma så tidigt som det gjorde.

Där har ni min lista. Inte direkt lång, men den är solid. För mig är samtliga spelen “top notch” så att säga och om jag bara får ett av dessa spelen utannonserade så blir jag glad ändå. Det kommer ge några otroliga speltimmar garanterat. Vi ses i Tokyo!

Aldrig mer vill jag se ett Resident Evil-spel i Afrika. Det fungerar bara inte.

Ett par timmar med Reach

Det blev att köpa Halo: Reach, trots allt. Egentligen tänkte jag inte göra det då jag inte investerar i spel på samma sätt som förut, plus att jag har Starcraft II som lär hålla till Diablo III/Guild Wars 2 utan problem, så min Xbox 360 har stått där lite halvt pensionerad ett par månader nu. Tills nu, som sagt. Reach ändrade på detta.

När jag såg El-Gigantens pris på 299 kronor för spelet så kunde jag inte motstå. Det är ju 50% billigare än vad alla andra tar för spelet. Det är också hela 100 kronor billigare än ett vanligt PC-spel. Så att inte köpa Xbox 360s största exklusiva spel för 2010 och kanske någonsin för en sådan peng kändes faktiskt helt fel. Speciellt när Microsoft lagt ner mer pengar än någonsin på att marknadsföra det, och sedan att jag även läst boken och verkligen fann den utmärkt på alla nivåer, så blev det att åka in till stan och införhandla Halo: Reach.

Nu har jag spenderat ett par timmar totalt i Bungies sista Halo-spel och det var faktiskt mycket underhållande timmar. Kampanjen är betydligt snyggare och häftigare än den i Halo 3 och ODST, plus att onlineläget har finputsats rejält och expanderats till något betydligt bättre än vad vi tidigare haft i Halo-världen och det är ju alltid kul. Mycket nöjd med spelet hittills alltså, inget snack om saken. Imorgon blir det att fortsätta kampanjen mot Covenanten och slåss åt det förlorande laget.

Welcome to Noble team.

Värdelösa checkpoints

Det finns något som spelutvecklare aldrig lyckas att koda in perfekt. Vad är det jag talar om? Checkpoints.  Faktum är att jag anser att man hade bättre checkpoints förr i tiden. Hur svårt ska det vara för utvecklarna att spela igenom sina egna spel på svåraste och sedan dö lite extra gånger för att se vart alla irriterande ställen finns och vart man ska sätta ordentliga checkpoints? För i moderna spel så ser man sällan godkända checkpoints, faktiskt.

Jag vet vad du tänker. “Utvecklarna kodar allt ifrån normal svårighetsgrad eftersom det är hur spelet är menat att spelas och också svårighetsgraden som används mest.” Visst, det kan jag köpa, men det betyder ändå inte att de inte borde spela igenom spelet på svåraste och anpassa nya checkpoints för den svårighetsgraden. Om man inte har tid/resurser att göra det, varför ens lägga in till exempel Insane- och Legendary-svårighetsgrader? Det är inte acceptabelt tycker jag. Lägger man in sådana svårighetsgrader så ska det gå att spela utan att bli arg över simpla missar.

Exempel? Absolut, det har jag tusentals av, men låt mig ta det mest traditionella. Efter en stor strid så får man en checkpoint, helt logiskt. Sedan efteråt så kommer det en cutscene eller story-element som tar cirka två-tre minuter och man bara sitter där och lyssnar och är förbjuden från att gå vidare först det som utvecklaren vill få in i din hjärna sitter där fastspikat. Nu börjar du spela igen och det är givetvis en stor och svår strid väntandes framför dig. Du springer ut, och när man spelar på till exempel Insane-svårighetsgrad (eller motsvarigheten till svåraste i respektive spel) så är det ju så att vartenda lilla misstag kostar en livet direkt. Boom, du är död. Vart var checkpointen? Jo, precis innan den där två-tre minuters cutscenen/story-elementet. Den får du se om alltså. Flera gånger. Så många gånger att du kan den utantill. Kul? Nej, givetvis en stor miss. Det borde också ha varit en checkpoint precis efter det momentet så att om man dör i den kommande striden slipper man i alla fall att lyssna igenom cutscenen igen och igen.

Det må verka som en väldigt simpel och logisk checkpoint, men det är ju så att väldigt många som missar detta. Nästan alla, faktiskt. Det fanns nyligen bara ett spel som jag spelade där jag ansåg att checkpointsen var bra, och jag kommer tyvärr inte ihåg vilket det var. Men om vi tar alla jättarna inom FPS/Action som Gears of War, Halo och Call of Duty så är alla dessa skyldiga till otroligt dåliga checkpoints. Och detta är givetvis tragiskt att det kommer från de största av de största. But, it is what it is. Vi kan inte göra något annat än att klaga, och det är precis vad jag gör nu. Whine.

Marcus Fenix har drabbats av tiotals värdelösa checkpoints.